Tog mig till träningen i måndags med lite positivare inställning, detta kommer ta tid o då får de ta tid isf.. lyckades med dom övningarna som sjukgymnasten gav mig o kämpade verkligen gärnet för hade så sjukt jävla ont med de va bara bita i hop..den dagen va väldigt viktig för min självskänsla.

Vi kom i en diskussion vad anledningen till mina smärtor berodde på..fick ett svagt minne från när jag låg inne då jag fick beskedet om diskbråcket men även något med kotorna..va så mycket den dagen så allt känns suddigt men får svaga minnesbilder.. kommer förhoppningsvis träffa läkaren nästa vecka o då är detta en av många saker jag skall ta upp inför min utredning.

har ett enormt stöd från mina kontaktpersoner i både träning o mentalt o att tillslut nå mitt mål, det kommer bli en sjuk långa resan..önskade bara att mina vänner kunde va delaktiga,känner mig ledsen p.g.a allt som hänt.

Fredag är de tillbaka till sjukgymnasten igen..längtar

God natt..

Ge gärnet..

Till en början va jag exalterad över att få komma igång med rehabiliteringen och är såklart fortfarande men de visade sig vara svårare än jag trodde..

Väl hos sjukgymnasten o började med lite lättare övningar,inte ens de klarade jag o blev så klart sjukt ledsen,han tyckte att jag hade blivit sämre sen när jag va hos läkaren för typ en vecka sedan o när jag förklarade hur min vardag bruka se ut tyckte han att jag belastade kroppen för mycket,har knappt nån styrka i kroppen,svullnade handleder,fingrar,känselbortfall o domningar, sen sån enorm smärta vid belastning,fick då råd att "ta de lugnt"

Fattade då att de kommer krävas enormt mycket arbete att klara detta,men jag ger inte upp när de blir bakslag,ta o samla all kraft o försöka ha en positiv inställning inför nästa besök på måndag..

Kommer ge allt jag har..

Har förberett mig både psykiskt o mentalt inför min första dag i min rehabiliterings plan..min dröm är att bli så pass bra så jag kan prova på dans,regelbunden träning o sen en sysselsättning "arbetsträning"som kan ge mig mening igen..detta är så klart långsiktigt men varje val jag gör skall föra mig dit..

Kommer dokumentera min utveckling,steg för steg även ge tips,råd o förklara övningar samt min kamp mot vården..

Utan erat o stödet från mina nära o kära hade jag aldrig klarat detta så tack..

Bring it..!

Hur skall man finna ork att ta sig igenom sånt här helvete hela tiden? Med kroppen o psyket ..känner mig något nedstämd o ledsen ?

Men tack för att ni finns o gett mig sånt enormt stöd o kärlek.. ni alla har en plats i mitt hjärta ?

Mitt liv har vänds upp o ner pga en person,va har jag gjort för att förtjäna ett liv utan nån att prata med,är jag inte värd en vän? vems vän den må vara..är jag så hemsk,är de så ni ser mig! känner mig nedtryckt o värdelös.. men jag är en bra vän och det har jag bevisat..men att göra såhär mot någon är en besvikelse...o självisk är nått jag inte är när de kommer till mina vänner..de jag har o ge är kärlek ? o mer därtill.. när allt är sagt o gjort kommer livet inte va desamma.. de är med tårar i ögonen jag lägger mig o hoppas få somna..